Tidig skulpturkonst

Japanska skulpturer har en lång historia. Det började med enkla lerfigurer för att utvecklas till skulpturer i både brons och trä. Skulpturerna i trä var ofta lackade och målade i ljusa färger samt mycket guld. Utformningen av de tidiga skulpturerna påverkades i hög grad från västvärlden och från Kina. Under Meiji-eran fick utformningen av skulpturer i Japan en skjuts i utvecklingen. Fram till modern tid har skulpturer i japansk konst i högre grad än andra konstarter varit inriktad på olika former av avgudadyrkan, främst inom Buddhismen men även Shinto.

Meiji-eran

Förtroendet för Japans nya nationalistiska identitet i Meiji-eran kan skönjas i en ny stil präglad av självförtroende. Från den eran finner man höga bronsskulpturer och träskulpturer i lackat trä prydd med ädla metaller, keramik och emaljarbeten inneslutna av guld. Meiji-erans stil strävar efter sensationella effekter. Bildteman hämtade från japansk historia och mytologi med tydliga länkar till Kina blandas med realism och extrem detaljrikedom. Gjutningarna är komplexa och vågade. Keramik som flödar av färg och guld är typiska för perioden.

Modern japansk skulpturkonst

Under 1970-talet, uppstod en ny rörelse inom japansk skulpturkonst som kallas mono-ha, vilken blev mycket populär. Mono-ha fokuserade på människors relationer till omvärlden, vilket ledde till en ökad förståelse av miljön och förde japansk skulptur tillbaka till de former och principer som man hade anammat innan antiformalism-rörelsen. Konstnärerna som verkade under denna period avvisade mycket av vad som gjordes i väst. Rörelsen har skapat en ny grafisk stil som är modern och har en asiatisk prägel.

Träsnitt

Att trycka med hjälp av träsnitt är en gammal konstart som märkligt nog kom igång sent i Japan. Tryckning med träsnitt tog fart under Edo-perioden 1603-1867. Tekniken var väl känd i Kina och användes för boktryckning, främst av buddhistiska texter och bilder. Redan på 700-talet fanns det kinesiska tryckta böcker i Japan. Den första icke religiösa boken trycktes i Japan 1590 och det var en kinesisk-japansk ordbok. De lösa typerna kom till Japan 1598 då en bok trycktes med denna teknik, men allmänt ansågs resultatet inte bli bra för de japanska skrivtecknen så man återgick till tekniken med träsnitt runt 1640. Tekniken blev populär bland konstnärer som nu kunde göra lite större upplagor av sina bilder. Till skillnad mot den teknik som användes i väst med oljebaserade färger användes i Japan vattenbaserade färger.