Japans konstscen \u00e4r rikt varierad och inneh\u00e5ller banbrytande konstn\u00e4rer som har f\u00f6r\u00e4ndrat landskapet f\u00f6r samtidskonsten i hela v\u00e4rlden, fr\u00e5n Superflat-r\u00f6relsen till att genomf\u00f6ra en gemensam metod f\u00f6r konst och futuristisk anv\u00e4ndning av teknik i skapandet. H\u00e4r presenteras n\u00e5gra av de banbrytande konstn\u00e4rerna inom samtida japansk konst.<\/p>\n
Chiho Aoshima \u00e4r medlem i Kaikai Kiki och Superflat-r\u00f6relsen. Hon \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sina fantastiska urbana pop-kreationer och landskap. Aoshima \u00e4r en autodidakt som b\u00f6rjade arbeta med grafisk konst i Murakamifabriken och skapar idag overkliga scener och dreamscapes, ofta inneh\u00e5llandes sp\u00f6ken, demoner, natur och unga kvinnor. Hennes konstverk \u00e4r vanligtvis storskaliga och skrivs ut p\u00e5 papper samt andra material som l\u00e4der och plast f\u00f6r att ge olika texturer. Aoshima s\u00e4ger sj\u00e4lv: ”mitt arbete k\u00e4nns som delar av mina tankar som har flugit runt i universum innan de kommer tillbaka f\u00f6r att materialiseras.” \u00c5r 2007 gjorde Aoshima ”staden gl\u00f6der, berget viskar” (2006-2007) vid Gloucester Road tunnelbanestation i London. De sjutton valven vid plattformarna inneh\u00e5ller alla en del av ett landskaps sammans\u00e4ttning, som gradvis f\u00f6rvandlas fr\u00e5n dag till natt och fr\u00e5n st\u00e4derna till landsbygden. Arbetet visar en utopisk vision av jorden, vilket \u00e4r k\u00e4rnan i Aoshimas praxis. I hennes v\u00e4rld har tid ingen vikt – f\u00f6rr och nu har slagits samman – och organiska varelser och d\u00f6da saker blir en. Aoshimas arbete kan ses p\u00e5 Galerie Perrotin i New York, Paris och Hong Kong.<\/p>\n
Chiharu Shiota \u00e4r en performance- och installationskonstn\u00e4r som skapar storskaliga, platsspecifika poetiska milj\u00f6er. Centralt i hennes skapande \u00e4r teman av h\u00e5gkomst och gl\u00f6mska, dr\u00f6mma och sova, sp\u00e5r av det f\u00f6rflutna och barndomen samt att hantera oro. Hennes mest k\u00e4nda verk \u00e4r ogenomtr\u00e4ngliga banor av svart tr\u00e5d som omger en m\u00e4ngd olika hush\u00e5llverktyg, personliga och vardagliga f\u00f6rem\u00e5l, s\u00e5som gamla stolar, ett piano som brunnit, en br\u00f6llopskl\u00e4nning och ibland den sovande konstn\u00e4ren sj\u00e4lv. ”Labyrinth of Memory” (2012) best\u00e5r av en serie kl\u00e4nningar och den allest\u00e4des n\u00e4rvarande svarta tr\u00e5den som finns i hela gallerirummet. En kl\u00e4nning \u00e4r som en ”andra hud”, s\u00e4ger Shiota, som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt ”beskriver oss \u00e4nnu b\u00e4ttre \u00e4n v\u00e5r egen hud”. En kl\u00e4nning kan vara bekv\u00e4m, liksom den kan vara h\u00e4mmande. Genom att anv\u00e4nda svart garn menar Shiota att hon skapar en milj\u00f6 som beskriver dessa mots\u00e4gelsefulla relationer. Shiotas arbeten kan ses hos Arndt Berlin, Potsdamer Stra\u00dfe 96, Berlin, Tyskland, och hos Sherman Contemporary Art Foundation, Sydney, Australien.<\/p>\n
Ei Arakawa dras till f\u00f6r\u00e4ndring, instabilitet, lyckliga olyckor och riskmoment. Hans performativa handlingar och installationer inneb\u00e4r kollektivitet, v\u00e4nskap, samtidighet och improvisation. Arakawas arbete \u00e4r n\u00e4stan alltid ett grupparbete och inbegriper konstn\u00e4rliga element med inslag av socialt samspel, fr\u00e5n produktion till destruktion. Hans konstn\u00e4rliga k\u00e4nslighet karakt\u00e4riseras av ett obest\u00e4md ”\u00f6verallt, men ingenstans” tillst\u00e5nd. Hans arbete dyker upp p\u00e5 ”konstiga” platser i v\u00e4rlden. Under 2013 visade han upp ”Kamikaze Loggia” i Georgiapaviljongen p\u00e5 Venedigbiennalen och i en utst\u00e4llning av japansk samtidskonst visades ”Roppongi Crossing” vid Mori Art Museum<\/a>. Arakawa arbete kan ses p\u00e5 Taka Ishii Gallery, Tokyo, Japan och Museum of Modern Art i Warszawa, Polen.<\/p>\n Koki Tanaka har nyligen utsetts till Deutsche Banks Artist of the Year f\u00f6r 2015. Hou Hanru, konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Roms MAXXI och Deutsche Banks jurymedlem sade att Tanaka \u00e4r ”en skicklig iakttagare av de mest obetydliga fr\u00e5gorna i vardagen. Han lyckas alltid magiskt f\u00f6rvandla dem till fantastiska evenemang med ett sinne f\u00f6r humor, som erbjuder \u00f6ppna men tydliga konsekvenser som avsl\u00f6jar omedvetenhetens existens”. Tanakas tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslan av gemenskap och syftar till att skapa en gemensam k\u00e4nsla av kreativitet och fantasi, uppmuntra ett utbyte av erfarenheter bland deltagarna, samtidigt som man provar nya metoder f\u00f6r f\u00f6rhandling och samarbete. Ett exempel p\u00e5 denna samarbetsstrategi \u00e4r hans installation p\u00e5 den Japanska paviljongen p\u00e5 den 55: e Venedigbiennalen 2013. En video och en installation som omvandlade paviljongen till en plattform f\u00f6r konstn\u00e4rlig delning. Tanakas arbete kan ses p\u00e5 Vitamin Creative Space, Chi Gang Xi Lu, Guangzhou, Kina och Deutsche Bank Kunsthalle, Berlin, Tyskland.<\/p>\n Mariko Mori skapar arbeten inom en rad olika medier som video, fotografi, nya medier och installationer. Hon uttrycker en minimalistisk, futuristisk vision och hennes konstverk har vackra, surrealistiska former. I sina tidiga verk, s\u00e5som ”Play With Me” (1994), anv\u00e4nde Mori sin egen kropp utkl\u00e4dd som en sexualiserad, tekniskt avancerad kvinnlig utomjording i vardagliga situationer. Ett \u00e5terkommande, underliggande tema i hennes arbete \u00e4r en sammansm\u00e4ltning av \u00f6sterns mytologi och v\u00e4sterl\u00e4ndsk kultur. Dessa kan ses i hennes digitalt skiktade bilder. Mori blev k\u00e4nd med sitt konstverk ”Wave UFO”, som debuterade p\u00e5 Kunsthaus Bregenz, \u00d6sterrike, 2003. D\u00e4refter flyttades verket till New York och senare till Venedigbiennalen 2005. Moris arbeten kan ses p\u00e5 Sean Kelly Gallery, New York, USA, Galerie Perrotin i New York, Paris och Hong Kong och Solomon R. Guggenheim Museum, NY, USA.<\/p>\n Ryoji Ikeda \u00e4r en ny media- och ljudkonstn\u00e4r, vars arbete fr\u00e4mst inbegriper ljud i en m\u00e4ngd olika ”r\u00e5a” versioner – s\u00e5som sinustoner och buller. Han anv\u00e4nder g\u00e4rna frekvenser i utkanten av m\u00e4nskliga h\u00f6rselomr\u00e5den. Hans framtr\u00e4danden och uppslukande installationer inneh\u00e5ller datorgenererade ljud som omvandlas till bilder i videoprojektioner eller digitala m\u00f6nster. Ikedas audiovisuella verk anv\u00e4nder ljus, skymning, volym, skugga, elektroniska ljud och rytm f\u00f6r att p\u00e5verka sinnena. Ikedas ber\u00f6mda testm\u00f6nster best\u00e5r av fem projektorer som belyser en golvyta som \u00e4r cirka 28 meter l\u00e5ng och 8 meter bred. Installationen omvandlar data (text, ljud, bilder och filmer) i streckkoder och bin\u00e4ra m\u00f6nster av ettor och nollor. Ikeda granskar och till\u00e4mpar matematiska och vetenskapliga metoder f\u00f6r att forma musik, vilket skapar fascinerande upplevelser. Han utforskar ljud och bild, bryter ner dess fysiska egenskaper f\u00f6r att avsl\u00f6ja de komplexa relationer som ing\u00e5r i m\u00e4nniskans uppfattningsf\u00f6rm\u00e5ga. I slut\u00e4ndan testar Ikeda den yttersta potentialen av digital teknik och utmanar m\u00e4nniskans tr\u00f6skelv\u00e4rden f\u00f6r perception. Ikedas arbete kan ses p\u00e5 Centre Pompidou, Paris, Frankrike, Museum of Contemporary Art Tokyo (MOT), Tokyo, Japan och Zentrum f\u00fcr Kust und Medientechnologie (ZKM), Tyskland.<\/p>\n Takashi Murakami \u00e4r grundaren av konstr\u00f6relsen Superflat. Murakamis arbete p\u00e5verkas av manga och anime, i form av m\u00e5leri och skulptur samt mode och animation. Han \u00e4r ocks\u00e5 grundare av Kaikai Kiki, en organisation genom vilken han har lyckats skapa en karri\u00e4r \u00e5t flera unga konstn\u00e4rer inom genren superflat. Termen ”superflat” beskriver b\u00e5de de estetiska egenskaperna hos den japanska konstn\u00e4rliga traditionen och ger en bild av efterkrigstidens japanska kultur och samh\u00e4lle. Traditionen l\u00e4mnade ett arv av ett platt, tv\u00e5dimensionellt bildspr\u00e5k, med betoning p\u00e5 stora ytor i samma f\u00e4rg. Detta bildspr\u00e5k har f\u00e5tt ett nytt liv i samtida kultur genom manga och anime. Efterkrigstidens Japan har ocks\u00e5 upplevt en utj\u00e4mning av sociala klasser och f\u00f6rflackning av smak. Murakamis egna arbeten inneh\u00e5ller en ompackning av element som brukar betraktas som skr\u00e4pkultur eller undergroundkultur och presentera dem p\u00e5 en marknad f\u00f6r h\u00f6gkvalitativ konst. Bland hans h\u00f6gt v\u00e4rderade verk \u00e4r ”Lonesome Cowboy” (1998) det som betalats mest f\u00f6r. Verket s\u00e5ldes p\u00e5 Sothebys i New York f\u00f6r ett rekordpris, 15 200 000 dollar, under 2008. Verket f\u00f6rest\u00e4ller en anime-inspirerad skulptur av en onanerande pojke Murakamis verk kan ses p\u00e5: Blum & Poe, Los Angeles, USA, Gagosian, NY, USA, och Museum of Modern Art (MoMA), New York, USA.<\/p>\n Under sin sjuttio \u00e5r l\u00e5nga karri\u00e4r har Yayoi Kusama (f. 1929) utforskat teknikerna m\u00e5leri, teckning, collage, skulptur, performance, film, grafik, installation och milj\u00f6konst, samt litteratur, mode och produktdesign. Kusama har utvecklat en distinkt stil som anv\u00e4nder sig av ”polka dot”, som har blivit n\u00e5got av ett varum\u00e4rke f\u00f6r hennes konst. Det prickiga m\u00f6nstret \u00e4r i sj\u00e4lva verket en bild som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n hennes huvudmotiv – ett helt\u00e4ckande n\u00e4tm\u00f6nster d\u00e4r mellanrummen mellan de individuella slingorna i n\u00e4tet \u00e4r prickar. S\u00e5dana illusoriska visioner, f\u00f6r Kusama, \u00e4r en produkt av hallucinationer som hon har upplevt sedan barndomen. Kusamas arbete kan ses p\u00e5: Victoria Miro, London, Storbritannien, och Tate Modern, London, Storbritannien.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Japans konstscen \u00e4r rikt varierad och inneh\u00e5ller banbrytande konstn\u00e4rer som har f\u00f6r\u00e4ndrat landskapet f\u00f6r samtidskonsten i hela v\u00e4rlden, fr\u00e5n Superflat-r\u00f6relsen till att genomf\u00f6ra en gemensam metod f\u00f6r konst och futuristisk anv\u00e4ndning av teknik i skapandet. H\u00e4r presenteras n\u00e5gra av de banbrytande konstn\u00e4rerna inom samtida japansk konst. Chiho Aoshima Chiho Aoshima \u00e4r medlem i Kaikai Kiki …read more<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":91,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":[],"categories":[],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/27"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=27"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/27\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104,"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/27\/revisions\/104"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/91"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=27"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=27"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.meijiart.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=27"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}Koki Tanaka<\/h2>\n
Mariko Mori<\/h2>\n
Ryoji Ikeda<\/h2>\n
Takashi Murakami<\/h2>\n
Yayoi Kusama<\/h2>\n